my lens was greasy.

förresten. om ngn mamma eller pappa till en viss farid safaie läser detta … vore kul om ni kunde poppa in på skype ngngng. bara sådär. take a chance liksom. för det är ju helt värdelöst att ha skype uppe dagarna lång utan att kunna använda det … tssk.

fortfarande “heyfarid” på skype.

tio topp med cim (för jag är typisk man och måste alltid vara bättre), utan inbördes ordning:

hennes blå ögon. mest av allt i solsken, men annars alltid.

hennes skratt när hon tappar kontroll. och alltid.

hennes fräknar runt ögonen och de små på axlarna.

hennes självständighet. 1000 ggr om.

the way she struts.

hennes kärlek mot alla riktiga vänner och familj.

sättet hon rynkar ihop ansiktet när hon inte vill erkänna hon gjort fel.

hennes lukt när man ligger sådär riktigt nära.

hennes kropp och hår. på alla möjliga sätt.

sättet hon kryper upp hos en som om det aldrig borde vara avstånd mellan oss.

…  fan, det finns en hel del till men dessa får “duga” tills vidare. igår så ringde babe mig ca 6 ggr efter kl 1 när hon var på väg hem till jenna på efterfest med 2 amerikanare. (anledning 11, hur hon låter mindre och mindre ju mer dricka hon får i sig tills hon når 5-åring stadiet och man inte kan undvika och tycka hon är det sötaste). har en hysteriskt kul bild på henne på mobilen just nu från den festen, kanske lägger jag upp den om jag får. ngt säger mig att hon kommer vara väldigt ljuskänslig idag.

babe, jag borde ha spelat in dina samtal igår, hysteriska. och ja, jag är lite trött idag för det blev inte mycket sömn men det var det lätt värt. älskar dig. kyss.

i andra nyheter. skype-sessionerna fortsätter vara intressanta. nu har babe ingen mobil här i landet heller så de blir extra viktiga. som ni ser tar vi detta ytterst seriöst.

som tidigare nämnts så vaknar jag oftast onsdagar hemma hos mig själv, med v sovandes i sängen bredvid mig. vi är nämnligen roomies i det som kallas pojkkomplexet. j och j bunkrar ihop i rummet bredvid. troligtvis så är det så att han och de andra pojkarna spenderat ännu en sen kväll uppe och pillat med diverse projekt, så när jag vaknar tämnligen utvilad kl 8 på morgonen får jag vara lite extra tyst så att de andra inte vaknar.

under denna stund brukar jag få en liten stund för mig själv. ibland häller jag helt sonika upp ett glas kallt vatten och ställer mig framför vår glasvägg och stirrar ut mot alcatraz. har jag tur skiner solen och skapar en smått fantastisk vy. å andra sidan så kallas inte staden “fog city” för inget, men värst farligt har det inte varit i mina ögon. den vyn kan lugna ner även de mest oroliga hjärtan, om så för en liten stund.

ett sms går iväg. “morgonkyss”

efter ett tag börjar det bli liv och rörelse i lägenheten. den så kallade kamelrundan till toaletten påbörjas. för oss som varit inne och klarat upp allt det vi behöver så innebär det i stort att stå i 5 min och lyssna på ljudet av vattenfall från toaletten. swwoooosh … kul.

efter det påbörjas oftast granskningen av arbetet man utförde sent kvällen innan och de ångestskrik som hör till dessa när man inser att man missat ngt eller ser att ens idé är lite väl off. tyvärr är det då oftast för sent för ändringar och arbetet ska printas ut, vilket automatiskt betyder strul och då får man ge det iaf en timmes extra uppmärksamhet. för mig som inte pluggar de andra pojkarnas kurser blir det dock oftast ett par ordentliga hörlurar på, starta pandora och påbörja sketcherna till dagens lektion. och där sitter jag nöjd under mitt digitala korkträd och luktar blommor framtills lunch.

here’s the deal när det gäller mat i min lägenhet. de första 2 månaderna drygt så delade samtliga pojkar på matnotan, ett helt ok alternativ fram tills jag kom fram till en viktig aspekt. i och med att jag bodde dryga hälften av veckan hos babe betydde det att jag många ggr betalade för mat jag aldrig fick äta. hur många ggr så såg jag inte goda kycklingbröst och stekar dyka fram ur matkassan, men aldrig fick min kulinariska sinnen leka med dem på riktigt. det var helt enkelt som betala för att andra skulle bli mätta och även om jag är en snäll själ som minst en gång i veckan skänker liten slant till ngn hemlös och skrivit passionerat för amnesty så funkade det inte. så jag bröt loss och fick mitt eget lilla hörn i kylskåpet (nedre högra hörnet). booyah!

problemet är nu bara att i och med att jag bor en del dagar hos babe så kan jag inte riktigt köpa färskvaror. så då skiter jag lite i att köpa. för att när jag väl är hemma och hungrig inse mitt misstag och skrika ut min hungerångest medan jag klär på mig för att promenera ner till safeway. pasta och ris finns ju alltid, men hur gott är dem i sin ensamhet med bara ketchup egentligen?

men jag gillar onsdagar. sett ur skolperspektiv så är det absolut den roligaste dagen. då har jag nämnligen det som kryptiskt nog kallas ad survey. när jag först fick kursen slog jag huvudet i väggen och förbannade aau för att de pushat på mig en enkät-kurs som jag så naivt trodde. skulle jag spendera hela terminen med att springa omkring på stan och fråga vad folk tyckte om olika saker? lyckligtvis inte. det visade sig att namnet är ngt förvillande. istället sitter är det som 2 klasser i en. första 1 1/2 h sitter vi med vår lärare ken mandelbaum och diskuterar reklamvärlden. det är som fråga olle fast inget sex och ingen olle, bara frågor. ken har onekligen egensinnig humor, väldigt ironisk och snabb med kommentarer som inte alltid har ngn mening. helt i min smak med andra. jag älskar dem här lektionerna, småsakerna man får lära sig. det kanske inte är överdrivet praktiskt i själva reklamarjobbet men det är som att se reklamvärlden ur ett mer mänskligt perspektiv, hur blir du både en bra reklamare och människa. han har dessutom ett antal bisarra historier att berätta om sig själv och andra storheter från hans tid på olika stora reklambyråer. nu mera driver han en konsultbyrå som hjälper byråernas kreativa avdelningar och som han säger så har reklamvärlden “been very very good to me”. från och med nästa vecka kommer vi gå från reklamdiskussioner till att fokusera mer på den kreativa processen. ser verkligen fram emot det.

andra hälften av klassen leds av cielo, som uttalas sschello. denna tid spenderar vi faktiskt med att lära oss rita och teckna bättre. cielo är nog den trevligaste asiaten förutom ni long jag träffat. förutom att hon är chill samt väldigt kreativ av sig så lär hon även ut på ett väldigt behändigt sätt. lite laidback sådär men kan sticka till väldigt bra när folk inte riktigt hänger med.

(kom på att jag inte berättade ngt om creating the enlightment klassen jag hade på tisdagar. well kort sammanfattat. vår filosofilärare paul är lite rund och pratar väldigt länge om komplicerade tankar. vår konstlärare david är lite mindre rund och älskar sina slideshows. det är fascinerande och tungt … så … nu vet ni)

efteråt blir det faktiskt för det mesta hemgång till mig, MED babe. se där se där, inte fy skam. i och med att hon inte har en tidig lektion på torsdagar så kan hon med andra ord sova över hos mig på onsdagskvällar. jag tror sthml:are kallar sådant för “klockers”, alla utom cim för hon säger att det bara är folk från östermalm som säger så. i alla fall, har vi tur så kommer north point-bussen direkt efter min klass. (just det, vi bor i north point, little italy. olivoljan flöder må ni tro.)

där sitter jag sedan under kvällen och ser babe jobba frenetiskt med sin läxa medan jag själv inte har lika mycket att göra oftast. just nu sitter till exempel babe och zoomar in på king kongs högra bröst. själv skriver jag detta inlägg. om en stund ska jag läsa where the suckers moon och eventuellt gå ut en snabbis och köpa lite beröm-choklad till henne för allt arbete hon satt ner i sitt projekt idag. sen somnar vi in fint varmt under täcket medan den kalla nattluften från fog city smyger in och omringar oss i sovrummet.

det är nämnligen en helt vanlig onsdag, helt olik alla andra onsdagar.

hej eva!

kul att du har blivit intresserad av berghs och aau, tror absolut att du kommer att trivas här om du har motivationen inne!

att gå via berghs en termin är tacksamt, du kommer in i det engelskspråkiga tänkandet betydligt snabbare (“hellre göra fel där än här”-taktiken) samt får en hel del matnyttiga lektioner. lektionerna på berghs knyter definitivt an till kurserna här, även om de är lite mer generella (du får tänka på att de utbildar elever som ska ut till 4-5 olika skolor). kurserna på aau är till större delen mer specifika, utöver de allmänna grundkurser du läser och som alla enligt lag måste läsa (konsthistoria och annat) så sysslar du med reklam. du får olika projekt och inlämningar i stort sett varje vecka.

på berghs får du dessutom hjälp med ansökan och annat, ngt som du sen förmodligen kommer märka kommer kräva en hel del pappersarbete. pappersarbetet är tyvärr ett måste, men det kommer vara värt det i slutändan. se det istället som ngt positivt i att du iaf inte är iranier och måste vara extra petnoga och inte behöver sitta flera timmar i ett bås på flygplatsen medan de dubbelkollar så allt du skrivit är korrekt :)

clas och gänget på bachelorutbildningen är jättesnälla och hjälper dig med alla dina frågor och ärenden, men kom ihåg att du själv måste vara drivande i dessa frågor. de finns där som stöd. det var ett par i vår klass som trodde att berghs i stort sett skulle fixa allt men så är det inte.

att jag läser masters utbildningen stämmer, men jag hade från början tänkt läsa bachelor. det var först när jag skickade in min portfolio (du blir antagen genom en portfolio på masters) som de föreslog att jag skulle  läsa masters istället. pluggade 3 1/2 år i växjö på medie och kommunikationsvetenskapliga programmet, vilket har mer med organisationskultur och kommunikation i allmänhet att göra än reklamvärlden så jag blev lite förvånad men både aau, mina nära och berghs pushade verkligen mig till att läsa masters. ångrar inte det alls. det är dyrare förstås men som jag uppfattat det är det mer spelrum för dig som kreatör också. du börjar på en nivå där de antar att du har ngt att bidra med. visst kan det vara nervöst för vissa andra studenter har faktiskt en bachelor i reklam och rört sig mer i de områdena, men det hela handlar i slutändan om hur mycket du själv vill ha det. du kanske får plöja igenom lite extra material vid sidan om men som det har kännts under terminen befinner jag mig helt klart i nivå i den övre nivån på reklamkurserna. nästa termin kommer jag läsa betydligt mer praktiska kurser så det blir förmodligen tuffare … men som sagt, det handlar mycket om just dig och din villighet att satsa fullt ut.

och just orden ovan sammanfattar förmodligen det viktigaste du bör ha i huvudet om du ska plugga här. allt handlar om hur långt du själv vill ta det, allt handlar hur öppen du är inför att lära dig och ta det ett steg längre. aau kommer hjälpa dig nå ett G … men på det stora hela är resten upp till dig. lärarna kommer vara tvetydiga ibland, se det som en större kreativ spelplan bara. läxan du får i klasserna, se det som ett minimum på vad du ska göra. pusha alltid dig själv till högre nivåer, lärarna kommer märka av det och du kommer få mycket bättre respons och kritik på dina arbeten. var beredd på att få jobba ordentligt.

och även om jag inte känner dig och hur du är som person säger jag detta för att det om ngt är den andra viktigaste läxan jag har lärt mig. var ödmjuk. jag ser i varje klass och i min närhet, människor som tror de är bättre än vad de är på reklam och det kreativa tänkandet. de går in med det tänkandet i klassrummet och reser sig aldrig när deras ideér inte klickar. istället blir de bara bittra och stänger inne sig i sin ego-bubbla. jag kan inte riktigt förstå det tänkandet själv, lärarna finns här för en anledning, de har vunnit priser och kan yrket, bättre än vad ngn av oss kommer kan det just nu. och tro mig, det finns inget mer pinsamt och ledsamt än att se en människa som har för höga tankar om sig själv skjuta sig i foten för att hon/han inte förstått detta simpla faktum.

det är skillnad mellan arrogans och självförtroende. självförtroende behövs här, men kom även ihåg att ta med lite ödmjukhet. din tid kommer liksom :) jag säger samtidigt inte att läraren alltid har rätt, men var ödmjuk iaf. klickar det inte med din lärare ställer dem flesta på adv-avdelning upp som hjälp i dina tankegångar. vårda din idéer. ibland är man bara inte redo/mogen för vissa tankar.

kom ihåg att du ska tänka på alla dina arbeten som om de eventuellt skulle hamna i din portfolio, där har du din ultimata målsättning.

uj … det blev väldigt mycket text här :) hoppas jag lyckades svara på några av dina frågor iaf i denna röra.

ja just det … allt detta kostar förstås en del. csn täcker upp för terminsavgiften och du får lite över men börja spara redan nu om du kan. jobba ihop och spara så mycket pengar som möjligt. sök stipendier. jag säger inte detta för att skrämma bort dig eller ngt men faktum är att pengar försvinner snabbt och dollarn har ju som sagt gått upp en del sen jag själv ansökte. så … jobba jobba spara :)

babe, du får gärna lägga till om du tycker jag har missat ngt.

annars så lycka till nu eva och har du fler frågor så är det bara att höra av sig!

som jag har förstått har jag inte riktigt varit så beskrivande om min vardag på bloggen. snarare så har just mer känslan av vad som hänt fått spela den ledande rollen i det hela. men här följer en ganska in-depth redogörelse av min vardag, en dag i taget. konservativa som vi är i grund o botten ibland så börjar vi med måndag.

måndagar börjar oftast ganska tidigt av att jag väcks av att babe stiger upp ur sängen för att göra sig klar till sin morgonlektion. har jag otur upptäcker jag snabbt att jag har ryggen mot det iskalla röret som går längst väggen, vilket resulterar i ett ganska bryskt uppvaknande. jag spenderar sen de närmaste 15 minuterna med att lite trött men leende se när babe byter om (finfin) samt med försöka få till så mycket vätska som möjligt till min ögon då mina linser oftast verkar ha lekt sahara-öken under kvällen. man kan tänka då att istället för att titta på babe byta om så borde jag bara stänga ögonen och låta dem återfuktas lite …  men nej, det är inte riktigt så det funkar när man befinner sig i den situationen. dumt förslag, du borde veta bättre.

har jag tur så hinner linserna bli helt ok innan babe går till sin lektion vilket resulterar i att jag iaf inte knockar henne med huvudet när hon ska kyssa mig hejdå.

vad som följer sen är att jag oftast sitter själv några timmar här i babes lägenhet. de andra som är vakna springer förbi, oftast med lika tröttna ögon och lika trötta “hej”. dessa småtimmar brukar gå till att försöka få en bra översikt över vad som behöver göras under veckan, kolla mail och uppdatera sig över de bloggar och sidor som man försöker följa regelbundet. ibland får man även ett och annat skypesamtal (heyfarid) från familj. betongbarnen är inte överdrivet bra på distansförhållanden så det blir inte jättemånga samtal från hooden i borås. å andra sidan har gänget aldrig riktigt varit sådana som ringer varandra stup i kvarten och frågar hur allt är.

måndagar brukar kallas renässansmåndager, ibland ångestmåndagar men mest renässansmåndagar. varför kan man undra men har man följt bloggen så vet man att jag sitter en del timmar med näsan (och det är en ordentlig näsa som sagt, sne är den också) i kursböckerna till min renässanskurs. och måndagar är definitivt den dag jag oftast sätter undan till den kursen. jag blir förmodligen 100 % mer kulturellt belevrad än resten av SF under måndagar (med lite skvalpningar in på tisdag förmiddag).

runt 11 slutar babe sin första klass för dagen och kommer oftast hem, om inte jag möter upp henne eftersom solen skiner och båda vill vara ute. då blir det en liten paus mellan poussins landskap och rembrandts skisser, vilket är väldigt tacksamt. vi pratar om hennes lektion, andra tankar och försvinner bort för en stund. 12 försvinner hon dock bort igen på lektion och här brukar oftast 2 scenarior ustpela sig. antingen så åker jag hem och pluggar ett antal timmar eller så stannar jag kvar i tjejernas lägenhet och pluggar i ett antal timmar. living the life pretty much, damn right. för det mesta föredrar jag att åka hem, då flickornas lägenhet (trots storleken) sitter inne med en ganska påtaglig känsla av … ångest, ja det tror jag är det rätta ordet. luften är mer kompakt där av ngn anledning, tystnaden mer bitande när jag befinner mig där utan cim. det är svårt att inte anta att det beror på mig.

på väg hem kanske jag unnar mig en liten billig lunch ute i staden. en korv kanske eller, om man lyxar till det, en enorm burrito på chipotle för ca 6 dollar. ibland blir det bara lemonad, för det värmer hjärtat lika mycket som magen.

efter denna pluggstund, blandat med hulu samt musik som man “bara måste lyssna på för det var så länge sen” så hägrar oftast träning på crunch, vårt prettogym där jag inte får träna pilates för att instruktören liknar vad babe kallar  “megan fox lillasyster”. det roliga är att hon var förstås den första instruktören gymmet ville att jag skulle hälsa på innan de visste att jag och babe var ett par. vi både gissar på att hon är en betydande anledning till varför många killar skrivit upp sig på stället. nåja, ett svettigt pass eller en runda bland maskinerna på golvet får tiden att snabbt flyga fram och släppa ångesten man eventuellt har fött mellan raderna om machiavelli och rousseau.

till största delen bär det hemmåt babe återigen på kvällen efter träningen, hon har tidiga lektioner även på tisdagar så det passar bäst att vi sover hos henne i och med avståndet till skolan. efter att kört slut på våra ögon genom att intensivt stirra på datorskärmen i några timmar så tar vi och slutligen lägger oss. tacksamt nog är mina linser bra vid där här laget så jag smygtittar på när hon klär av sig. sen kysser jag henne och viskar “jag älskar dig” när hon krypit ner hos mig.

det är en helt vanlig måndag, helt olik alla andra måndagar.

i understand why people have anxiety over new years. in one day your mind goes through a entire year of actions and thoughts. you look at the highlights but even more so on the parts which didn’t go too well. and then you try to learn and make yourself better in some way. new years, for those who want, is like a continuous software update of yourself.

or it could just be another reason to spend money and get drunk. here at least is my list of what happened during 2008:

- i got the courage to quit my job even though it was really comfortable. and it was the second best choice in a long time.

- i chose to chase a dream. and then upgraded that dream into a masters degree.

- i fell in love. with a capital L. best choice in long time.

- i went through a second surgery and knee feels better than before

- i probably killed my economy for the coming 10 years.

- i found new friends, good friends on top of that

- someone said something about me that i very rarely hear. a good thing.

- i realized that, in sthml, money doesn’t come but mostly walks away.

- i lost touch with some friends, but found a little way back in again thankfully.

- i’ve matured, but in the good way. not the “stop jumping in bed”-way

- i grew a beard, and it was sweet.

- i traveled to thailand, got sunburned and ate banan pancakes.

for 2009 i’m trying to keep it simple. i have plans, dreams and god knows what, but to put focus in the main points here:

- i will take everything to the next level. school, love, life … everything.

- i will learn how to skate. and do it good.

- i will dance with C. even more than before.

- i will be me, and not what everyone else wants me to be. even more.

anyway, hope you all will get a great new years and the proper software upgrade you wanted. if not then congrats, you are apparently perfect.