på tal om inget. vill bara visa vad jag tyckte tillhörde toppen av förra årets filmposters. både är fullständigt lysande i mina ögon. ok att filmen var för lång och när jag sett den ett par ggr så insåg jag att heath ledger kanske var det enda ordentliga som räddade upp det hela, men … fantastiska posters blev det verkligen.

sommaren 2009 skrev vi båda ett antal löften till varandra. vi tar en titt i backspegeln och ser hur bra det har gått med dessa.

jonna. jonnas mamma. tack tack tack för dagens skratt.

babe, i made this for you. remember that night?

e-trade´s bebis är numera ngt av en klassiker. och den håller fortfarande i mitt tycke. så länge de fixar till det snyggt med dialogen så är idén klockren. simpel och väldigt publikfriande men svårt att inte gilla allt. spana in mina favoriter här

sick illustration.

(via chickago)

det vore löljligt att säga att jag inte saknar snö här i cali. för det gör jag verkligen. riktigt fin snö finns det få saker som slår. och visst, det finns väl i området i och med lake tahoe och allt det där men ändå. kalifornierna gör ändå sitt bästa för att komma i julstämning trots att det fortfarande går att vandra runt i shorts och t-shirt under dagarna.

gulligt nog har de satt upp en isrink i mitten av union square. inte en stor heller utan en ganska liten, där grupp efter grupp av människor gör vänstersvängar tills deras ben inte håller upp längre. filmen ovan är tagen runt 10-11 snåret. fullt ös som ni ser.

och så den fina julgranen bredvid som tog över 2 veckor att klä och pynta. aah julefröjd.

världen (läs: jag) behöver fler vackra flickor med gitarr som gör covers på bon iver. kanske är det för att hon låter så lik rosie thomas på vissa plan som gör att jag gillar hennes röst.

och för att göra alla glada igen. passion pit - little secrets. lördagsdans ngn?

finns det ngn artist som jag verkligen saknar så är det khonnor. visst man kan tycka att allt han gjorde har radio dept. (närmast till hands för mig) gjort så många ggr innan men det var ändå inte så. khonnor var så mycket mer personligt. musiken hade mer hjärta. trots det faktum att killen bara var 17 när han spelade in sitt debutalbum “handwriting”. men det kanske var just det som gav det hjärta, i don´t know. allt jag hörde var ungdomsångest utspillt över akustiska gitarrer, synthslingor och sen kördes allt genom en trasig dator.

handwriting var perfekt för stunder att försvinna i och denna låt (a little secret) var kanske den bästa i min personliga åsikt. som en industriell maskin som gör musik runtomkring dig. han har aldrig riktigt släppt ngn uppföljare till handwriting tyvärr. och jag vet musiken låter fruktansvärt pretentiöst och allt, men jag har aldrig riktigt kunnat släppa khonnor och vad han gjorde på handwriting. det är inte musik för alla, det vet jag, men … jag vet inte … ibland kommer det musik man helt enkelt saknar ord för.

det är inte det bästa jag hört men det är musik som kryper in under ditt skinn och stannar där, gör inte för mycket väsen av sig men då och då så vaknar det till och får dig att tappa fokus för en stund. på ett väldigt bra sätt.

ni kan lyssna på skivan här. till höger om ni tittar.

khonnor, please make a follow-up to handwriting.

david dallas - big time. old school orkesterbeatet flyter så fint … klockren för när man cruisar. albumet ligger på hårddisken och spinner just nu. … fint.

brandt brauer frick “bop” - ganska minimalistisk elektro-poppigt (eller vad man nu kallar det), men grymt snygg video med härliga kameraglidningar. känns lite koop, men ändå inte .. vettafan hur jag ska förklara musiken. intressant är det iaf.

i´m so getting this for alex and babe.