ett skadligt leverne

A - Available: for my babe.
B - Best Friend: betongbarnen back home in sweden(hopefully they still remember me) and gang of other peeps there and around the world.
D - Dad’s Name: Mohammad
E - Easiest Person To Talk To: babe and betongbarnen on close 2nd.
F - Favorite Food: oh shitz, i will om nom nom nom pretty much everything.
G - Gummy Bears Or Worms: wolfpacks
H - Hometown: mashad, iran/borås, sweden
I - Instrument: bassplayer and violin. forgot both by now.
J - Job: right now student. in the future - kickass creative somewhere in the world
K - Kids: made last year so much more fun to dance around in. thank you mgmt
L - Longest Car Ride: i wish it would be a crosscountry roadtrip in the US but just östersund - borås is probably the longest right now. beautiful swedish landscape though.
M - Milk Flavor: shaken banana
N - Number Of Siblings: 1 sister, all i need.
O - One Wish: no regrets.
P - Phobias: not any big ones.
Q - Favorite Quote: “not all songs are meant to be sung by everyone” anders paulrud, roughly translated from swedish. i just think it´s beautiful set of words.
R - Reason To Smile: my life, my love, my puppy, my friends, fuck .. too many to list.
S - Song You Last Heard: Jay Z - thank you, thank you, you´r far too kind.
T - Time You Woke Up: today at 6:30 when mom rang from sweden.
U - Unknown Fact About Me: i know how to handle explosives. TY swedish draft.
V - Vegetable: sugarbeans and beets. fricking godlike.
W - Worst Habits: being clumsy and procrastinating
X - X-Rays You’ve Had: knee, chest and uhm … head.
Y - Your Favorite Pastime: babe, puppy, drawing, writing, photography, tumblr, new and exciting things. too many to list once again, i´m pretty spread out over the map.
Z - Zodiac Sign: scorpio.

solen har landat igen här i staden. kul nog så spenderar vi största delen av våra dagar inomhus ändå, men det är ju alltid skönt att veta att man har ngt att se fram emot när man väl slaskar ut sitt bleka ansikte.

puppy har varit hos mindy sen torsdagen och uhm … det känns. nog för att det ibland är lite jobbigt att gå på promenader med honom men det är ändå ett break från allt annat. du går ut, får i dig lite frisk luft, plockar bajs och talar med lucas om alla livets stora mysterier. och han, ja han traskar glatt bredvid dig och tittar då och då upp med ett stort fånglin, som om han ändå förstår lite av allt du säger.

han kommer tillbaka imorgon, förmodligen helt slutkörd efter allt springande på stranden hos mindy och yaz.

babe börjar känna sig bättre. just nu är det locket i örat som stör henne mest, men febern har gått ner och snoret har slutat rinna. lite torrhosta now and then men annars så verkar hon kryare, iaf så har bitskheten kommit tillbaka och i hennes fall så är det ett bra tecken. hon satt uppe sent igår och googlade sjukdomar efter att en liten bit hut vid näsan ändrat färg. now, jag är en sådan som verkligen ogillar att googla sjukdomar för jag vet hur väldigt hypokondrisk man riskerar bli (plötsligt har man varenda jävla sjukdom i världen) men symptomen stämde väldigt bra överens med en viss sorts akut sarkoidos. den smygande versionen. så nu kollar vi med csn hur mycket deras försäkring räcker och sen så får vi se vart vi tar det.

babe har lovat sluta googla sjukdomar för tillfället iaf så nu är hon lite lugnare. dessutom ska läkar-far ta och höra av sig sen och se vad som kan göras.

men nu sitter vi iaf här i kalifornien. solen skiner, babe skriver brief och jag analyserar manets “le dejeuner sur l´herbe” och läser tom wolfe. vad har ni att säga om sådant kulturellt överflöd?

nej. tänkte väl det.

nä du jonna.

nä du. nä.

my sisters keeper? du grät genom hela den filmen? grät? ok att den hade vissa rörande stunder men … nä. här hade vi laddat upp för cryfest 2010, med chips och allt. babe hade till och med en toarulle bredvid sig (hon kommer skylla på att det var för snoret som rinner, men man vet ju aldrig) och så rullade filmen igång.

över 1 timme senare sitter vi sen där. ingen av oss har direkt tårar i ögonen, jag slutade äta mina chips efter typ 20 minuter (kan bero på allt cancer-spyandet i filmen) och undrade vad som hade hänt. visst, som sagt, vissa rörande stunder och abigail är ju alltid en favorit sen little miss sunshine. men åh … resten … jag vet inte.

jag tror cim uttryckte det bäst så här “2 bävrar av 5 möjliga”.

bilden nedan fick mig faktiskt att gråta mer.

TITTA. han väntade …. åh … nu kommer tårfloden … fan.

but i´m just saying that i just might have.

jag ska ha den där dödskalle-tatueringen. min andra underdel av armen (?) behöver en snygg bit. jag älskar den mer och mer för varje gång jag tittar på den.

så … där har ni min present för persiska nyår.

suh-weeet.

det har varit en hård dag.

det har varit en dag som för varje timme mer och mer har låtit mig sjunka ner i en stämning och medvetenhet om vad som händer i mitt liv och vad jag gör här. alla studieskämt åsido så finns det en fundamental orsak till att jag är här. det är inte för att ha semester. det är inte för “se och uppleva världen”. allt annat är en stor fet bonus i det stora hela.

jag är här för att lära mig och utvecklas till att bli väldigt jävla bra på det jag pluggar.

kanske är det naturligt att plötsligt hamna i ett läge där du tvivlar dina val. att du valde aau och inte berghs. att du valde aau och inte miami ad school. själv så har jag alltid kört vidare med inställningen att det är alltid JAG som sätter standarden. och den standarden är konstant den minsta nivån jag ska jag. ju bättre jag blir, desto högre går min minsta standard. att man alltid “tvingar” sig själv till att utvecklas.

kan du inte ngt? ja då tar du fan tag i det och lär dig.

när mitt f.d berghs-gäng kom hit så var det väldigt mycket klagan hela tiden. läraren var så, uppgifterna var si. blablablabla. trots det såg jag aldrig dem presentera ngt som rättfärdigade allt tjat. det är lätt att klaga, mindre lätt att faktiskt prestera ngt. samma sak skedde under terminen på berghs. en massa klagade på utbildningen där borta men det var samma miffon som kom försent till klassen och som knappt klarade av uppgifterna.

jag försökte å andra sidan se det som en extra utmaning. framtiden kommer inte serveras på fat av spunnet socker och chokladmaränger. du kommer jobba med människor som kommer suga musten ur dig, vare sig det är kunder eller (hoppas inte) kollegor. om det enda du kan göra då är att gå omkring, klaga och prestera mediokert … well … byebye.

den senaste veckan på aau har dock varit hård. min branding-grupp har visat lika stor intelligenskvota som korvspad, och mina idéer sköts ner av läraren utan ngn rimlig anledning. min a.d. på ett av projekten har snöat in sig på en idé och kommer inte ur och istället för att lyssna på mig tar han rekommendationer från andra.

lägg till att det varit pissväder hittills i veckan (bokstavligen piss, gud står på taket på niketown-byggnaden och låter det regna 24 timmar om dygnet) och att babe nu gått och dragit på sig en ordentlig förkylning.

men det som oroar mig mest är det faktum att skolor som miami ad inte “gullar” med oss elever när vi presenterar våra idéer. vilket de gör här på aau då och då. kan närmast jämföras med svenska rättssystemet som antar att alla egentligen kan bli goda människor, på samma sätt så kan alla idéer formas till ngt bra. i andra skolor körs istället hederlig gammal texas-rättvisa. dö. gör om. dö. gör om. bam!

och det satsas mycket mer på 360-täckning av en idén. på aau har jag hittills mest gjort prints och tv då och då. web/ambient/viral (hata ordet) är det sparsamt med. det är ett intag jag får göra själv. och ok, lyssna. jag klarar av aau. på samma sätt som jag vet jag skulle klara av miami ad. men jag skuldsätter inte mig för resten av livet för att bli gullad med. jag gör det för att jag verkligen vill det där, och för att jag verkligen vill bli bra på det. bäst till och med.

just nu känns det bara inte som om aau kan ge mig den spetskompetensen. just nu finns tvivel omkring mig. och jag kan pusha mig, gudarna ska veta att jag kan. men just nu är jag väldigt trött på att vara själv i pushandet. just nu är det trögt. just nu är det lika grått som himlen utanför vårt fönster.

allt jag ber om är ngn som ser mig, och sen river sönder mig. det är bara det.

riv sönder mig för jag vet jag kan vara så mycket bättre.

godnatt och förlåt för alla orden.

(oh, just det. kontaktnätet på miami ad också? ja tack)

oh hai.

yeah it´s just me. i´m just sitting here in bed and watching through “clerks” for the 234th time since i need to make a trailer for my editing class.

you know, even though i liked the movie from the beginning, some of the jokes fall short after the 234th time.

BERSERKER!

oh, and yeah. CONGRATS BRAD!

i don´t think i can start to describe how much i enjoy this movie. not just because it´s about iran, but the storytelling and the visual style of satrapi. they captured it so perfect from the book.

as if i didn´t already love that man enough, now i find out he´s a avid skateboarding-fan?

this IS a good day.

and btw, i don´t know how old this picture is but doesn´t he look beefed up?

det är såhär du vet att veckan kommer bli bra. när du vaknar av valpens gnyande. när han sen försvinner och blir helt tyst. när du ropar efter honom och dina ögon känns igenklistrade med tapetklister. när du tvingar dig själv upp och hittar honom, bedjandes tittandes på toaletten i badrummet. när han sen springer nerför trapporna som en galning och nästan ramlar ner på de sista trappstegen.

och framförallt vet jag att veckan kommer bli underbar när han 20 meter utanför dörren hukar sig, tittar upp … och släpper loss en flod av bajs som rinner ner längst gatan.

och du står där med din jävla plastpåse. tittar på lucas, tittar på plastpåse, tittar på lucas, tittar på bajsfloden.

primalskrik.

firade kinesiskt nyår hos anna ikväll. hon hade slaskat upp en ordentligt middag med godsaker för alla smaker. det gick, inte helt oväntat, ner med en lätthet som skulle få mig jobb i porrbranschen. man tackar och tar med glädje emot sådana kvällar här i san francisco. goda vänner, fantastisk mat och lite dricka. babe såg vacker ut och mådde bra.

jag förstår ibland inte hur bra jag har det.

vi passade även på att titta på lite hockey och se sverige kicka lite finlandsrumpa. nog för att jag detta året har varit måttligt ointresserad av vinter-os men hockeyn får jag nog ändå respektera. de ggr jag faktiskt följt laget har det varit väldigt underhållande.

såg ni förresten att jamaica slog sverige i ett heat i freestyle (ski cross) skidåkning? jamaica. det är härmed nu förklarat en ny tidsålder. vaddå vi bor i ett land med där det just nu är såpass mycket snö att vi håller på att kvävas i det? jamaica. ja goddamn.

här är killen förresten. errol kerr. han skrev förmodligen in sig i jamaicanska vintersport historieboken med denna bragd. snart kommer det nog en film om honom, i samma anda som cool runnings. jag antar att det kommer innehålla en del knark-skämt, lustiga dräkter, en vit nemesis (förmodligen tysk eller rysk). disney gnuggar händerna redan.

good work jamaica, within top 10 in the world in ski cross!

this is back home in sweden right now in my hometown borås. do you know what that is? that´s a frickin snowblower on the frickin roof at a friend´s archery club.

suddenly that +11 celcius and rain outside my windows feels like vacation.