ett skadligt leverne

Detta är min vän Gustav, även kallad Gurra och Gurra G.
Varför jag börjar med honom beror på att i stort sett allt började med honom. Han var min första bästa vän och förmodligen den största anledningen (bredvid alla böcker jag läste) till att jag ens kan prata bra svenska i och med att han alltid rättade mig när jag sa fel. Han var en av de första som tog mig in och den som fick mig att rita bättre för att han själv var så bra på att rita.

Man kan säga att för mig var han var allt det där som man egentligen önskar svenska immigrationsmyndigheten skulle vara. Fast så mycket bättre på alla sätt och vis.

Det finns många “första gången” i mitt liv där Gustav varit delaktig. Första gången ute på Göteborgs skärgård (där hans familj har en fint hus), första gången ute på “egen” båt, första gången jag äter maträtten afrikana eller nyfångade kräftor. Första gången jag satt på en moppe. Första gången jag fick gå med en hund i koppel själv. Första gången jag såg en porrfilm. You get the drift.  Om jag inte minns fel blev vi vänner på fritidsgården på Hässleholmen, där den stora och burriga fritidsledaren Bengt styrde allting med en vänlig hand. Han var även den som gick med mig hem efter att jag ramlade ner från ett träd, föll 2-3 meter och slog huvudet i en sten och slog upp en 6-7 stygns öppet sår i bakhuvudet (som fortfarande syns när jag rakar håret kort).

Vi har gått i samma klass från och med fjärde klass till nian, umgåtts efter det och hängt i samma gäng stort sett nästan varenda sommar. Under mellanstadiet så var vi två förmodligen världens bästa byggare av kojor Utan tvekan, vilka arkitekturiska mästerverk vi satte upp i skogen bredvid skolan. Höjdpunkten var när vi drog en dörr av hönsnät längst upp i en gran och satte den där som golv och hade en ganska så magnifik utsikt över parkeringshuset och hyreslägenheterna i området. Under högstadiet hamnade han i lite av en Eastwood-fas och bar poncho till skolan flera dagar i veckan under en period. Och visst såg det lite roligt ut men han om ngn kunde bära upp den utan att förlora anseende.

När vi spelade drakar och demoner så Gustav alltid den som levde sig mest in i spelet. Han föreslog till och med en gång att vi skulle pröva på live rollspel, och döpte spelsessionen till ”tallefjantarna”. Den blev aldrig av.
Han tog även initiativet till att vi skulle packa ihop alla våra datorer och börja LAN:a. Vilka kväller det har blivit, fyllda av demoner, rymdskepp och tesla coils. Kanske, och bara kanske, så är det just under de små stunderna där som små pojkar börjar bli små män. Bland chipsen och cola flaskorna.

Det finns få människor i mitt liv lika naturligt talangfulla som Gustav. Få människor som jag sett lika hänsynslöst och passionerat slänga in sig i olika hörn av sin egen mänsklighet. I högstadiet så retade vi (och fortfarande gör) honom för att bli kristen bara för att han var kär i en tjej, och även om det var så eller inte tog han till sig religionen och blev den mest vettiga och resonliga kristna människan jag känner. Öppen för att diskutera och ta kritik, hur oresonliga vi själva än är ibland. Om alla kristna hade varit som Gustav hade krig aldrig funnits.

Musik har alltid betytt mycket i Gustavs liv. Med både höjdpunkter och lågpunkter. Han var vår beatmaker när vi i Betongbarnen startade vårt hiphopkollektiv. Han slängde/krossade alla sina Iron Maiden skivor när han var kristen och trodde att han hörde djävulsröster i musiken (en väldigt, väldigt tillfällig fas som tur är).

Han kan spela på mer instrument än ngn annan jag känner och bestämt sig för att börja lära sig nya instrument hela tiden. Han gick med i kör för att lära sig sjunga, just nu spelar han fiol och gör det förmodligen bättre än mig numera. Allt det där verkar rinna så lätt för honom, fingrarna bara flyter fram och han förlorar sig i musiken. Det är ganska vackert att se.

Han läser Martin Buber och Umberto Eco för att han själv vill, han läser böcker med många svåra ord och meningssatser för han tycker det är intressant. Bara det liksom.  Vissa andra av oss måste dras med sådant pga. plugg men han plöjer genom sådant med genuint intresse av att välta sin egen världsbild och bygga upp den på nytt.

Ngnstans under slutet av högstadiet och gymnasiet så hände ngt mellan oss. Jag vet inte riktigt men jag tror att det hade ngt att göra med campingresan vi gjorde med idrottklassen sista året. Då blev jag irriterad och snackade skit om en annan, vilket han tog avstånd ifrån. Tjurskallig som jag var förstod jag inte då men det finns aldrig ngn ordentlig rätt att snacka skit om folk. Du måste höja dig över den skiten liksom. Jag lärde mig en läxa. Vår vänskap aldrig riktig blev hel igen efter det. Sen har avstånd och annat gjort sitt också men tursamt nog så i slutändan är vi fortfarande idag är väldigt bra vänner.

Hans hår är galet, när han låter det växa ut får han en ganska fräsch afro, men nu när han ska bli headshrink har han hållit den på den borta sidan.

Gustav är en av dem där människorna som skulle kunna bli vad som helst och allt han behöver göra är att satsa. Han får människor att må bra omkring sig även om han själv kanske inte alltid mår bra. Det är väldigt sällan han dömer folk och ännu mer sällan han blir pessimistisk. Istället kan han lalla runt i lite flummig optimism. Han talar öppet om sina tankar och känslor, ibland mer än vad ngn av oss är beredda för att han ska göra, men det är därför vi tycker om honom.

Det finns tusen och åter tusen minnen med Gustav. Och de flesta bär på ett leende. För att han, mer än ngt annat, är just sig själv. Och därmed låter oss andra vara det omkring honom också.

Betongen hade inte varit sig lik utan honom, och jag hade inte velat ha den utan honom.

Rolig kuriosa, av alla mina vänner är nog Gustav den som minst kallat mig blatte eller dragit invandrarskämt. Vet inte varför, han vet att jag inte tar illa upp men ändå så har han legat lågt på den fronten.

en sammanfattning av tiden som gått och som kommer gå:

igår var vi på det mest intensiva passet jag upplevt på år och dagar. visst, växjö-tiden bjöd på en hel del intensiva träningspass men detta var lite galet. cardioboxing kallade dem det och det var som att vara lyssna på smurfhits, vara hög på speed och slå händer och ben i luften i ngrlunda sammansatt koordination. inte en sekund paus under hela timmen. märkligt nog har jag inte träningsvärk idag och vad jag såg av babe i morse så har hon inte heller det.

på onsdag så är det springshow-fest. då visas bidragen upp som kommit med i utställningen samt att det bjuds på lite dricka och annat gott upp i the tonga room (en klubb som uppenbarligen ser ut som en djungel). en liten paus som jag tror kommer göra gott. babe tror förstås inte att hon kommit med pga ett litet stavfel i sin copy men i och med att jag är optimisten så fortsätter jag hoppas.

det börjar röra ihop sig här med finals och annat. tacksamt nog så känner jag nog att jag kommer kunna klara mig ganska bra, det jobbigaste blir nog konsthistoria som alltid. ska båda skriva en uppsats om likheter och skillnader mellan barock och rockoko samt hålla en 10 min presentation om ett konstverk och länka ihop det med en filosofi som uppstod under denna tid.

efter det är det digital techniques läxan som koller ta mycket av tiden. men det är ett roligt projekt så det ska bli väldigt intressant och se slutresultatet.

och som sista ord … jo jag vet … jag skriver inte särskilt intressant just nu (om ens ngnsin) men håll ut. det kommer komma bättre ord. bättre tankar och herregud, bättre fotografi som är min egen. det är bara rörigt just nu. mycket tankar om framtiden bara.

men bra tankar oftast. jag saknar min familj, mina bröder från borås (när blir tatueringen av egentligen) och jag saknar lite av den jag var i sverige. resan här har varit så omtumlande på vissa plan att det inte alltid varit lätt att få fotfäste. hösten kommer definitivt bli mer intressant. sommaren också. you´ll see.

btw, tack mamma för presenten!

so we basically returned from the film festival now, after seeing the movie “art & copy” followed by a panel discussion by jeff goodby and rich silverstein. summary: the movie was good, highly entertaining if anything, in recapping advertising from the steps of bernbach to where we are today. no real shot was taken at where we might end up with the internet and new level of interactivity that comes with it (and how to make money out of it). but rather than being cynical about the sell sell sell-industry it was more a tribute to the creative soul of the people in the business. and i really liked that.

the panel discussion was interesting too. dan wieden from wieden + kennedy joined the the two and it was hilarious at times. what strikes me more and more is how down to earth the majority of these successful people are. there is not any of the whole “i create, adore me”-attitude that was so showing back at berghs at times. and sometimes is shown here at aau. they are people who simply strive for doing something really good and sending a message for the brand. they have confidence, no doubt, but as i said it before, it a huge difference between confidence and plain ignorance. they don´t seem to feed on money, but rather by constantly pushing their creative boundaries.

and that´s f*cking inspirational.

but i mean, i could be wrong. after all, it’s their job to sell image, why would they put less time in their own image. luckily i think i’m wrong, and in the future would love to be able to work at both agencies. the only thing that’s was a letdown in the paneldiscussion was probably that they didn’t talk enough, but at times acted more like host for a show that presents videos. shame, but i had a great time anyway!

funny thing to mention btw. elijah wood sat behind me and babe in the theater, and i got his autograph. awesome! and he seemed like a real cool guy, laughing and enjoying it all.

so now we’re back at the girls crib, anthony hamilton spinning in the background and i’m looking up old nike commercials from wieden. life’s good.

yes indeed.

alright, ännu en dag till ända. nyrakad och ngrlunda attraktiv nu iaf innan jag släpar bort mig själv och babe till sängen. trots ganska intensiva stunder med henne idag ser jag helt klart dagen sluta på ett stort plus. fick mycket jobbat på min digital techniques, spånat lite lätt i huvudet på min ad survey-historia med pumpabilden i åtanke (bild kommer) samt ätit en syndigt god tallrik med crepes fyllda med jordgubb och nutella.

ja just det. it´s the hard life on the streets of san francisco.

även det på många sätt är grymt tråkigt att det blivit kallare så är det på ngt sätt också ganska tacksamt. ångesten över att sitta innne och hoppas att man kan få lite färg från dataskärmen är inte lika stor då. och vill man verkligen ändå vara ute så kan man som vi ändå gå upp till taket på höghuset jag bor i och lägga sig på en filt i solen. visst, du kommer börja frysa väldigt snart och filten kommer inte vara för mycket till skydd, men eftersom viljan ändå finns där kan ni ligga där ihopkrupna nära varandra på taket och huttra. kanske dra ngra dåliga skämt. eller bara sitta och ta in det hela.

imorgon blir det faktiskt skola för mig. fast sådan där skola du önskar du hade oftare. vi ska på san francisco film festival och se filmen “art & copy”, och efter det gå på seminarium/diskussionsforum eller whatnot man nu kan kalla det. där kommer en panel av kreativa människor sitta och diskutera framtidens reklam och allt möjligt, bland annat kommer Jeff Goodby och Rich Silverstein. en ganska så välkänd duo inom reklambranschen. sjukt intressant ska det bli. efter det kanske lite mingel eller en runda på staden måhända. man vet aldrig vart kvällen för en och alla andra sådana klicheér.

i slutet av augusti sker detta. det kokar i mitt blod redan av upphetsning.

jon stewart och wyan gör lite narr av sverige på the daily show. lite småroligt sådär, speciellt intervjun med leif pagrotsky men i händerna på colbert hade den kunnat bli en klassiker. men på det stora hela har showen ryckt upp sig ordentlig.

jag vet inte om jag ens borde berätta detta för det är lika mycket skam som uppspelt barnasinne i ämnet. men igår samt idag så står en av mina absoluta favoritkomiker på scen och uppträder. precis här nedanför min gata. bara 100 m ifrån.

dave chappelle, mina damer och herrar. the one and only.

kan ni ens tänka er de miljoner tankar som flög igenom huvudet på mig när jag såg hans namn i små röda bokstäver gentemot den stora vita skylten utanför klubben. hur hjärtat sjönk ner till havets botten medan den samtidigt steg upp till solens brännande höjder. kan ni tänka er besvikelsen när jag ser att det förstås är slutsålt och att biljetterna kostar minst 100 bucks på craiglist (inte för att jag hade haft råd med de 55 dolares det kostade från början … jo kanske om jag skippade maten i ett par dagar)

hur kändes jag mig efter det? jag tror dave själv uttryckte det bäst i orden:

“fuck yo´ couch, nigg*, FUCK YO’ COUCH!”

anyway, det blev en liten utgång med babe igår iaf. tanken var att vi skulle dra till infusion lounge och hänga med folk från gymmet. men när vi kommer fram så visar det sig först att vi är för tidigar (felaktig tid på broschyren), och när vi sen kommer i rätt tid visar det sig att alla som står i kö står tydligen på gästlistan. och det var ingen dålig kö. varför har man ens en gästlista och alla som står där ska behöva stå i kö? är det inte själva meningen med gästlista att man inte ska behöva stå i kö?

det var virrigt iaf. så vi tog en snabb sväng till burger king och sen en taxi hem till babe. nu sitter jag iaf här, letar efter bilder på bon iver till min final i digital techniques och lyssnar till kylskåpets surrande. en kreativ vardag. verkligen.

btw. randall rothenberg besökte klassen igår. även om han kanske var mer business än de andra gästföreläsarna så bar han runt med mycket kunskap. tyvärr hade han bara tid för en kort session men väldigt kul och intressant var det iaf. till nästa gång kommer vi få besök av en copywriter, en riktigt bra sådan också tydligen. robin raj heter han och jobbar väldigt mycket med organisationer som amnesty international. kan bli redigt bra det där.

aftonbladet drar ju förstås sitt strå till stacken med hjärndöd rubriker men ibland får dn till det också. som i artikeln om att volvo varslar 1500. Precis nedan så kommenterar dn:s wallner kort och koncist: “det beror på lågkonjukturen”.

nä, är det sant?

fast han vänder på det hela ytterligare när han får frågan “när vänder det?” och svarar med det fantastiska svaret “tja, visste jag det så behövde jag kanske inte jobba på dn.”

luktar det kanske lite ångest på arbetsplatsen? bara lite? pytttelite? kanske lite mer? ok lite mer.

in other news, idag som en blixt från ovan så kommer författaren randall rothenberg till vår klass. han skrev den bok vi just nu läser “where the suckers moon”, och är ngt av en big deal inom branschen för interaktiva plattformar. faktum är att han är chef för den största organisationen som håller koll på detta segment.

ni kan läsa lite mer om honom och hans jobb här. nu ska jag rita av en naken kvinna och hitta frågor till randall.

ok, det var nästan förståeligt. martin de thurah ligger bakom videon, samma kille som gjorde royksopps “what else is there”. och carpark norths gamla muse-inspirerade dänga “human”.

well, grattis danmark. grattis som bara den.

(ja, jag vet, dessa uppdatering är lite efter men jag har faktiskt ett liv att leva också)

fredagar vaknar jag oftast hos mig själv. för det mesta iaf. som jag tidigare nämnt så innebär fredagar digital techniques för min del, medan babe är ledig. som jag även nämnt innan så brukar läxorna inte vara svårare att man kan fixa dem dagen innan. bara en gång har jag fått börja med läxan tidigare och det var när vi skulle designa om loggan för valfri företag (det blev four seasons bar and lounge för mig). men för det mesta räcker torsdagen gott och väl till att få fram bra verk till fredagens lektion.

i och med att alla andra bachelors har ledigt på fredagar så brukar dem oftast vara ganska sega på fredagen. själv slinker en och annan drink förstås ner men försöker vara cool med sådant här. ser man till växjötiden så är detta rena rama renlevnadsidyllen … fattas bara en ordentlig tarmsköljning och sätta upp ett eget grönsaksland på balkongen så är vi hemma. vill ngn av mina läsare dra till med ett get-skämt här så varsågod.

fast nu kom jag bort mig.

anyhow. vår lektion leds av ruben m, en väldigt sympatiskt kille. lite väl virrig för sitt eget bästa ibland men onekligen så kan han sina grejjer. det är väl lite så med sådant folk, de får vara förvirrade. de får klä sig löjligt om de vill för det är deras hjärnor som är värda sin vikt i guld, inte deras kroppar. inte för att ruben har dålig klädsmak, tvärtom han verkar ha ett bra öga för sådant och klär sig väldigt cleant men ni förstår. mina favoritstunder är när han själv kommer på att han är borta, och det händer minst en gång per lektion. då blir han så där gulligt förvirrad som en pårökt hippie kan bli när han hittar en liten bebiskanin i fickan där han förvarar sitt gräs. you get my drift.

jag gillar honom iaf. bra lärare, ger bra kritik och han har växt med uppgiften. blivit hårdare och kräver mer av oss hela tiden.

efter lektion så hägrar eventuellt ännu ett pass på crunch, vårt gym där capoeiralärare har vänner på goodby/silverstein och säger att nästa gång han ser dem så ska han introducera oss. efter en stunds svettande så stiger vi ut och vad vädras då …?

helg!

åh fredagar, denna fantastiska, underbara, magiska dag. jag förstår inte folk som tycker att lördagar är bättre. hur kan lördagar vara bättre. de innebär bara ångest för att man måste hitta på ngt, och det måste vara bra. men fredagar … åh sötman av frihet som rinner igenom din kropp. den mentala kollapsen av logik och rationalitet som infaller och allt du kan bringa fram är ett leende och höja ditt glas. tillräckligt snabbt för att känna att det goda livet är på väg, men tillräckligt långsamt för att känna att du verkligen tar vara på denna stund.

så vad gör vi då? kanske tar vi en fin promenad in i stan. lapar lite glass. skrattar åt dumma turister och svär över oförskämda asiater som armbågar sig genom varje folksamling (en daglig utövning faktiskt, från båda hållen). har vi tur så skiner solen så kan vi samtala glatt med uteliggare, god bless their souls. hörreni uteliggare i sverige, nu har ni verkligen ngt att leva upp till när man kommer hem igen. den amerikanska innovationsandan finns till och med på den nivån. bara så ni vet.

på kvällen rullar vi upp oss, lite godis lite chips. för med antalet träningar i veckan så har vi verkligen förtjänat det. nollställa oss själv lite. troligtvis sätter vi på en film eller så pratar vi om kommande helgen. en liten resa till maja-plattan på haight ashbury kanske. vem vet. det är själva magin med fredagar, det finns inga gränser.

kanske slänger jag en liten liten ångestfylld blick mot mina böcker, men när cim leendes drar i mig så rinner dem tankarna bort skrämmande snabbt. det är dags att leva. det är dags att släppa allt sånt där. om så bara för en liten stund.

det är en helt vanlig fredag, helt olika alla andra fredagar.

vet ni vad jag verkligen “hatar”? att hitta riktigt bra bloggar, fotosidor och annat. för jag vet att min dag kommer vara “förstörd”. för man blir helt uppslukad av dem. jag sitter och tittar igenom hela deras arkiv, tittar på deras teckningar, ord och bilder. följer deras inspirationslänkar som i sin tur leder till andra helt fantastiska sidor som jag måste börja följa. jag menar, shit jaghar redan ett hundratal sidor jag skulle vilja följa dagligen. och jag hittar nya hela tiden. människor som inspirerar mig till att göra ngt mer än det jag vanligtvis gör. sen så vaknar jag upp 3 dagar senare och inser att jag har en 6-sidig uppsats om skillnader och likheter mellan barocken och rokokon att lämna in om ngra timmar.

fuck … jag “hatar” internet. nu “dör” min dator snart också. och det är “lagom” varmt idag också. 28 grader. life´s good.

and yeah. i occasionally use quotationmarks.

tycker det är lustigt hur en del köper en systemkamera och börjar kalla sig fotograf direkt, utan att egentligen bevisa det i sina foton. väldigt lustigt indeed.

på torsdagar vaknar jag oftast bredvid babe hemma hos mig uppe i north point. har vi tur så skiner solen ut över vår vy i alcatraz och vi kan i lagom morgontröttgnabbig stämning äta frukost (som förmodligen är för liten eller för märklig för babe, men jag har redan förklarat själva inköpstänkandet när det gäller mat i min lägenhet). själv älskar jag mina små koppar av trader joe-yoghurt. smakar barndom.

i och med att babe återigen har lektion på torsdagar (denna gång eftermiddag) så spenderar jag större delen av förmiddagen och eventuellt en bit in efter lunch med att låta henne bli färdig med läxan till dagens lektion. själv irrar jag mig loss i internet, eller gräver ner mig med ngn av böckerna jag ska läsa till andra lektioner. då och då får jag rycka in och antingen pusha babe eller försöka bidra med ngn sorts granskning över vad som har gjorts. men oftast så låser sig babe in i pluggmode och stiger inte ut förrän hon är någorlunda klar. skäggiga iranier är vid sådana tillfällen överflödiga.

torsdagar är verkligen inte hjärnverksamhetens dag, snarare så handlar det om veckans mest drastiska nedgång av intelligens under denna dag. inte medvetet förstås, men det känns som det ändå är den mest logiska dagen att förlora tankeverksamheten på. jag har bara en kurs på fredag och det är digital techniques. där är våra läxor inte för svåra och jag behöver oftast bara ngra timmar av fokus för att klara av dem.

nar babe går till lektion runt 3 så tar jag en stund för att gå omkring lite, kanske försvinner jag ner till chinatown där jag trängs med jättekorta kineser och undviker bli spottad på, eller så strosar jag runt i mitt eget område och tar in intrycken från restauranger samt strippklubbar blandat med små fokuszoner av marijuanaluktande passager. italienarna försöker inte på ngt sätt riva bort sina klichéer, utan bemöter dem med sån stor värme och vänlighet att det nästan blir obekvämt.

vart vi spenderar eftermiddag efter babes lektion varierar faktiskt, beroende hur vi känner oss. om ngt så är det första dagen under veckan då chansen att hamna oss ngn av oss är 50/50. vart det än blir så lagas det oftast till en god bit mat på eftermiddagen. är vi hos babe så passar jag ibland på och bränner fast lite ris kanske, eller lägger en skärbräda på plattan. allt sånt där som kan piffa upp ens dag bara liiiite till.

har jag lyckats att få klart arbetet så kanske även en liten film kläms in innan sömnen rullar in.

det är en helt vanlig torsdag, helt olik alla andra torsdagar

Here’s a prime example of “Men Are From Mars, Women Are From Venus” offered by an English professor from the University of Colorado for an actual class assignment.

The professor told his class one day: “Today we will experiment with a new form called the tandem story. The process is simple. Each person will pair off with the person sitting to his or her immediate right. As homework tonight, one of you will write the first paragraph of a short story. You will e-mail your partner that paragraph and send another copy to me. The partner will read the first paragraph and then add another paragraph to the story and send it back, also sending another copy to me. The first person will then add a third paragraph, and so on back-and-forth.

Remember to re-read what has been written each time in order to keep the story coherent. There is to be absolutely NO talking outside of the e-mails and anything you wish to say must be written in the e-mail. The story is over when both agree a conclusion has been reached.”

The following was actually turned in by two of his English students, Rebecca and Gary.

THE STORY:

(first paragraph by Rebecca)
At first, Laurie couldn’t decide which kind of tea she wanted. The chamomile, which used to be her favorite for lazy evenings at home, now reminded her too much of Carl, who once said, in happier times, that he liked chamomile. But she felt she must now, at all costs, keep her mind off Carl. His possessiveness was suffocating, and if she thought about him too much her asthma started acting up again. So chamomile was out of the question.

(second paragraph by Gary)
Meanwhile, Advance Sergeant Carl Harris, leader of the attack squadron now in orbit over Skylon 4, had more important things to think about than the neuroses of an air-headed, asthmatic bimbo named Laurie with whom he had spent one sweaty night over a year ago.

“A.S. Harris to Geostation 17,” he said into his transgalactic communicator. “Polar orbit established. No sign of resistance so far….” But before he could sign off, a bluish particle beam flashed out of nowhere and blasted a hole through his ship’s cargo bay. The jolt from the direct hit sent him flying out of his seat and across the pit.

(Rebecca)
He bumped his head and died almost immediately, but not before he felt one last pang of regret for psychically brutalizing the one woman who had ever had feelings for him. Soon afterwards, Earth stopped its pointless hostilities towards the peaceful farmers of Skylon 4. “Congress Passes Law; Permanently Abolishing War and Space Travel,” Laurie read in her newspaper one morning. The news simultaneously excited her and bored her. She stared out the window, dreaming of her youth, when the days had passed unhurriedly and carefree, with no newspaper to read, no television to distract her from her sense of innocent wonder at all the beautiful things around her. “Why must one lose one’s innocence to become a woman?” she pondered wistfully!

(Gary)
Little did she know, but she had less than 10 seconds to live. Thousands of miles above the city, the Anu’udrian mothership launched the first of its lithium fusion missiles. The dimwitted, wimpy peaceniks who pushed the Unilateral Aerospace disarmament Treaty through the congress had left Earth a defenseless target for the hostile alien empires who were determined to destroy the human race. Within two hours after the passage of the treaty the Anu’udrian ships were on course for Earth, carrying enough firepower to pulverize the entire planet. With no one to stop them, they swiftly initiated their diabolical plan. The lithium fusion missile entered the atmosphere unimpeded. The President, in his top-secret mobile submarine headquarters on the ocean floor off the coast of Guam, felt the inconceivably massive explosion, which vaporized poor, stupid Laurie.

(Rebecca)
This is absurd. I refuse to continue this mockery of literature. My writing partner is a violent, chauvinistic semi-literate adolescent.

(Gary)
Yeah? Well, my writing partner is a self-centered, tedious neurotic whose attempts at writing are the literary equivalent of Valium. “Oh, shall I have chamomile tea? Or shall I have some other sort of F-KING TEA??? Oh no, what am I to do? I’m such an air-headed bimbo who reads too many Danielle Steele novels!”

(Rebecca)
A** Hole.

(Gary)
B*tch.

(Rebecca)
F**K YOU - YOU NEANDERTHAL !

(Gary)
In your dreams, Ho’. Go drink some tea.

(TEACHER)
A+ – I really liked this one.

ok, jag borde skriva ngt vettigt men jag ger er lite grekisk love installet.

som tidigare nämnts så vaknar jag oftast onsdagar hemma hos mig själv, med v sovandes i sängen bredvid mig. vi är nämnligen roomies i det som kallas pojkkomplexet. j och j bunkrar ihop i rummet bredvid. troligtvis så är det så att han och de andra pojkarna spenderat ännu en sen kväll uppe och pillat med diverse projekt, så när jag vaknar tämnligen utvilad kl 8 på morgonen får jag vara lite extra tyst så att de andra inte vaknar.

under denna stund brukar jag få en liten stund för mig själv. ibland häller jag helt sonika upp ett glas kallt vatten och ställer mig framför vår glasvägg och stirrar ut mot alcatraz. har jag tur skiner solen och skapar en smått fantastisk vy. å andra sidan så kallas inte staden “fog city” för inget, men värst farligt har det inte varit i mina ögon. den vyn kan lugna ner även de mest oroliga hjärtan, om så för en liten stund.

ett sms går iväg. “morgonkyss”

efter ett tag börjar det bli liv och rörelse i lägenheten. den så kallade kamelrundan till toaletten påbörjas. för oss som varit inne och klarat upp allt det vi behöver så innebär det i stort att stå i 5 min och lyssna på ljudet av vattenfall från toaletten. swwoooosh … kul.

efter det påbörjas oftast granskningen av arbetet man utförde sent kvällen innan och de ångestskrik som hör till dessa när man inser att man missat ngt eller ser att ens idé är lite väl off. tyvärr är det då oftast för sent för ändringar och arbetet ska printas ut, vilket automatiskt betyder strul och då får man ge det iaf en timmes extra uppmärksamhet. för mig som inte pluggar de andra pojkarnas kurser blir det dock oftast ett par ordentliga hörlurar på, starta pandora och påbörja sketcherna till dagens lektion. och där sitter jag nöjd under mitt digitala korkträd och luktar blommor framtills lunch.

here’s the deal när det gäller mat i min lägenhet. de första 2 månaderna drygt så delade samtliga pojkar på matnotan, ett helt ok alternativ fram tills jag kom fram till en viktig aspekt. i och med att jag bodde dryga hälften av veckan hos babe betydde det att jag många ggr betalade för mat jag aldrig fick äta. hur många ggr så såg jag inte goda kycklingbröst och stekar dyka fram ur matkassan, men aldrig fick min kulinariska sinnen leka med dem på riktigt. det var helt enkelt som betala för att andra skulle bli mätta och även om jag är en snäll själ som minst en gång i veckan skänker liten slant till ngn hemlös och skrivit passionerat för amnesty så funkade det inte. så jag bröt loss och fick mitt eget lilla hörn i kylskåpet (nedre högra hörnet). booyah!

problemet är nu bara att i och med att jag bor en del dagar hos babe så kan jag inte riktigt köpa färskvaror. så då skiter jag lite i att köpa. för att när jag väl är hemma och hungrig inse mitt misstag och skrika ut min hungerångest medan jag klär på mig för att promenera ner till safeway. pasta och ris finns ju alltid, men hur gott är dem i sin ensamhet med bara ketchup egentligen?

men jag gillar onsdagar. sett ur skolperspektiv så är det absolut den roligaste dagen. då har jag nämnligen det som kryptiskt nog kallas ad survey. när jag först fick kursen slog jag huvudet i väggen och förbannade aau för att de pushat på mig en enkät-kurs som jag så naivt trodde. skulle jag spendera hela terminen med att springa omkring på stan och fråga vad folk tyckte om olika saker? lyckligtvis inte. det visade sig att namnet är ngt förvillande. istället sitter är det som 2 klasser i en. första 1 1/2 h sitter vi med vår lärare ken mandelbaum och diskuterar reklamvärlden. det är som fråga olle fast inget sex och ingen olle, bara frågor. ken har onekligen egensinnig humor, väldigt ironisk och snabb med kommentarer som inte alltid har ngn mening. helt i min smak med andra. jag älskar dem här lektionerna, småsakerna man får lära sig. det kanske inte är överdrivet praktiskt i själva reklamarjobbet men det är som att se reklamvärlden ur ett mer mänskligt perspektiv, hur blir du både en bra reklamare och människa. han har dessutom ett antal bisarra historier att berätta om sig själv och andra storheter från hans tid på olika stora reklambyråer. nu mera driver han en konsultbyrå som hjälper byråernas kreativa avdelningar och som han säger så har reklamvärlden “been very very good to me”. från och med nästa vecka kommer vi gå från reklamdiskussioner till att fokusera mer på den kreativa processen. ser verkligen fram emot det.

andra hälften av klassen leds av cielo, som uttalas sschello. denna tid spenderar vi faktiskt med att lära oss rita och teckna bättre. cielo är nog den trevligaste asiaten förutom ni long jag träffat. förutom att hon är chill samt väldigt kreativ av sig så lär hon även ut på ett väldigt behändigt sätt. lite laidback sådär men kan sticka till väldigt bra när folk inte riktigt hänger med.

(kom på att jag inte berättade ngt om creating the enlightment klassen jag hade på tisdagar. well kort sammanfattat. vår filosofilärare paul är lite rund och pratar väldigt länge om komplicerade tankar. vår konstlärare david är lite mindre rund och älskar sina slideshows. det är fascinerande och tungt … så … nu vet ni)

efteråt blir det faktiskt för det mesta hemgång till mig, MED babe. se där se där, inte fy skam. i och med att hon inte har en tidig lektion på torsdagar så kan hon med andra ord sova över hos mig på onsdagskvällar. jag tror sthml:are kallar sådant för “klockers”, alla utom cim för hon säger att det bara är folk från östermalm som säger så. i alla fall, har vi tur så kommer north point-bussen direkt efter min klass. (just det, vi bor i north point, little italy. olivoljan flöder må ni tro.)

där sitter jag sedan under kvällen och ser babe jobba frenetiskt med sin läxa medan jag själv inte har lika mycket att göra oftast. just nu sitter till exempel babe och zoomar in på king kongs högra bröst. själv skriver jag detta inlägg. om en stund ska jag läsa where the suckers moon och eventuellt gå ut en snabbis och köpa lite beröm-choklad till henne för allt arbete hon satt ner i sitt projekt idag. sen somnar vi in fint varmt under täcket medan den kalla nattluften från fog city smyger in och omringar oss i sovrummet.

det är nämnligen en helt vanlig onsdag, helt olik alla andra onsdagar.

ok, vanity fairs läsare röstade på världens vackraste kvinna. inget nytt under solen där. desto mer intressant är dock resultatet. och framförallt mellan 1:an och 2:an.

på andra plats kom gisele, som fick 9 % av rösterna.

på första plats kom angelina jolie, hon fick 58 % av rösterna.

nu kommer hon definitivt att skrika sitt eget namn i sängen framöver.

hej eva!

kul att du har blivit intresserad av berghs och aau, tror absolut att du kommer att trivas här om du har motivationen inne!

att gå via berghs en termin är tacksamt, du kommer in i det engelskspråkiga tänkandet betydligt snabbare (“hellre göra fel där än här”-taktiken) samt får en hel del matnyttiga lektioner. lektionerna på berghs knyter definitivt an till kurserna här, även om de är lite mer generella (du får tänka på att de utbildar elever som ska ut till 4-5 olika skolor). kurserna på aau är till större delen mer specifika, utöver de allmänna grundkurser du läser och som alla enligt lag måste läsa (konsthistoria och annat) så sysslar du med reklam. du får olika projekt och inlämningar i stort sett varje vecka.

på berghs får du dessutom hjälp med ansökan och annat, ngt som du sen förmodligen kommer märka kommer kräva en hel del pappersarbete. pappersarbetet är tyvärr ett måste, men det kommer vara värt det i slutändan. se det istället som ngt positivt i att du iaf inte är iranier och måste vara extra petnoga och inte behöver sitta flera timmar i ett bås på flygplatsen medan de dubbelkollar så allt du skrivit är korrekt :)

clas och gänget på bachelorutbildningen är jättesnälla och hjälper dig med alla dina frågor och ärenden, men kom ihåg att du själv måste vara drivande i dessa frågor. de finns där som stöd. det var ett par i vår klass som trodde att berghs i stort sett skulle fixa allt men så är det inte.

att jag läser masters utbildningen stämmer, men jag hade från början tänkt läsa bachelor. det var först när jag skickade in min portfolio (du blir antagen genom en portfolio på masters) som de föreslog att jag skulle  läsa masters istället. pluggade 3 1/2 år i växjö på medie och kommunikationsvetenskapliga programmet, vilket har mer med organisationskultur och kommunikation i allmänhet att göra än reklamvärlden så jag blev lite förvånad men både aau, mina nära och berghs pushade verkligen mig till att läsa masters. ångrar inte det alls. det är dyrare förstås men som jag uppfattat det är det mer spelrum för dig som kreatör också. du börjar på en nivå där de antar att du har ngt att bidra med. visst kan det vara nervöst för vissa andra studenter har faktiskt en bachelor i reklam och rört sig mer i de områdena, men det hela handlar i slutändan om hur mycket du själv vill ha det. du kanske får plöja igenom lite extra material vid sidan om men som det har kännts under terminen befinner jag mig helt klart i nivå i den övre nivån på reklamkurserna. nästa termin kommer jag läsa betydligt mer praktiska kurser så det blir förmodligen tuffare … men som sagt, det handlar mycket om just dig och din villighet att satsa fullt ut.

och just orden ovan sammanfattar förmodligen det viktigaste du bör ha i huvudet om du ska plugga här. allt handlar om hur långt du själv vill ta det, allt handlar hur öppen du är inför att lära dig och ta det ett steg längre. aau kommer hjälpa dig nå ett G … men på det stora hela är resten upp till dig. lärarna kommer vara tvetydiga ibland, se det som en större kreativ spelplan bara. läxan du får i klasserna, se det som ett minimum på vad du ska göra. pusha alltid dig själv till högre nivåer, lärarna kommer märka av det och du kommer få mycket bättre respons och kritik på dina arbeten. var beredd på att få jobba ordentligt.

och även om jag inte känner dig och hur du är som person säger jag detta för att det om ngt är den andra viktigaste läxan jag har lärt mig. var ödmjuk. jag ser i varje klass och i min närhet, människor som tror de är bättre än vad de är på reklam och det kreativa tänkandet. de går in med det tänkandet i klassrummet och reser sig aldrig när deras ideér inte klickar. istället blir de bara bittra och stänger inne sig i sin ego-bubbla. jag kan inte riktigt förstå det tänkandet själv, lärarna finns här för en anledning, de har vunnit priser och kan yrket, bättre än vad ngn av oss kommer kan det just nu. och tro mig, det finns inget mer pinsamt och ledsamt än att se en människa som har för höga tankar om sig själv skjuta sig i foten för att hon/han inte förstått detta simpla faktum.

det är skillnad mellan arrogans och självförtroende. självförtroende behövs här, men kom även ihåg att ta med lite ödmjukhet. din tid kommer liksom :) jag säger samtidigt inte att läraren alltid har rätt, men var ödmjuk iaf. klickar det inte med din lärare ställer dem flesta på adv-avdelning upp som hjälp i dina tankegångar. vårda din idéer. ibland är man bara inte redo/mogen för vissa tankar.

kom ihåg att du ska tänka på alla dina arbeten som om de eventuellt skulle hamna i din portfolio, där har du din ultimata målsättning.

uj … det blev väldigt mycket text här :) hoppas jag lyckades svara på några av dina frågor iaf i denna röra.

ja just det … allt detta kostar förstås en del. csn täcker upp för terminsavgiften och du får lite över men börja spara redan nu om du kan. jobba ihop och spara så mycket pengar som möjligt. sök stipendier. jag säger inte detta för att skrämma bort dig eller ngt men faktum är att pengar försvinner snabbt och dollarn har ju som sagt gått upp en del sen jag själv ansökte. så … jobba jobba spara :)

babe, du får gärna lägga till om du tycker jag har missat ngt.

annars så lycka till nu eva och har du fler frågor så är det bara att höra av sig!

hittade denna blogg via gårdsäters sida där han tipsade om sin väns projekt. här är beskrivningen av bloggen.

oftast så vaknar jag på tisdagar återigen hos tjejernas. tar mig dock i kragen och beger mig av ute i morgonljuset, lite strax efter att jag nästan knockat babe återigen för att i min trötthet missat vart hennes huvud är i jämförelse med mina läppar. när jag väl kommit ut så inser jag som så många ggr innan att jag har för lite kläder på dig. så lite fruset trippar man upp till market street. man kan förstås ta bussen upp ända hem men tänker att för den lille bullen på magen samt för trevlighetens skull är det roligare att ta den där promenaden.

halvvägs in i det hela så ångrar jag hela eskapaden.

på det stora hela så brukar tisdagar vara som att vakna upp dagen efter en ordentlig utgång. fast istället för att vara bakfull så är jag kvasi-intellektuell och istället för att ha druckit sprit så fyllde jag huvudet med renässanshistoria samt filosofi (godmorgon humes). och istället för fyllepizza så mosar man ner sitt huvud med “fulkultur” som famile guy eller simpsons.

segheten jag känner kommer oftast hänga med fram till lektionen runt halv 4. fram tills dess forsoker man enbart att lida ut det, insupa humes, berkeley och inse att snart kommer även kant komma in i huvudet på dig och fullstandigt trasha ditt medvetna jag (för att inte tala om ditt submedvetna). uj. men jag kör på, för när man sitter på en terminsavgift som snor hela ditt csn så inser man ngnstans att det måste göras ngt av det hela.

lunchen blir oftast ganska tung på tisdagar, först och främst för att man måste tanka energi för 3 timmar renässans samt för att direkt efteråt så blir det förmodligen träning med babe på crunch, stället där den mulliga killen i reception kanske inte är bög, men låter fruktansvärt väldigt mycket som en. har man (som idag) “tur” som kommer stället vara småfullt, men just nu handlar det förmodligen mer om timing än medlemmar på gymmet. du ser, nu i april så inser plötsligt alla som har lite för mycket junk in the trunk att de för 3 månader sen lovade sig själva för att försöka leva lite bättre, lite nyttigare. när de plötsligt inser att det snart är sommar och de fortfarande inte släppt taget om twinkien de har i handen så får de panik och går och tränar. och där i mellan ligger jag och får lida.

träningsprat med babe brukar variera mellan pep-talk och andra tankar som flyger omkring i huvudet på oss både. ibland handlar det om babes magmuskler, ibland om min avsaknad av “pecs”. på det stora hela ganska intressanta ämnen.

tisdagar brukar jag oftast sova hemma, och oftast utan babe. hon har tidigare lektion än mig återigen på onsdagsmorgonen samt sitter ofta uppe med sin digital tech.-läxa. även om jag inte tycker om att sova utan henne så ogillar jag samtidigt att vara för många kvällar i rad hos tjejernas, anledning har jag redan nämnt. det är på sådana här kvällar som jag mer än vanligt längtar efter ett eget boende tillsammans med babe. men allt det kommer att ändras tänker jag för mig själv, allt det kommer ändras ganska snart. sen så drömmer jag mig bort till att vi får en fantastiskt vindsvåning med lutande tak i glas och tegelstensväggar. och vi skulle alltid få sån där perfekt eftermiddagssol i lägenheten. där skulle vi sitta och skapa världens bästa reklam. inte för stort, lite lagom sådär bara. jag är lätt att göra nöjd.

och så skulle vi förstås ha trägolv om nu lukas skulle få inkontinensproblem under hösten, den lille parveln.

kvällarna hemma brukar jag sitta och läsa “where the suckers moon” som vi ska läsa till min ad survey kurs på onsdagar. den handlar om jakten och skapandet av subaru-kontot som vi känner till det idag. väldigt intressant om hur branschen fungerar/fungerade när det kommer till att jaga stora konton. även intressant att se det från subarus sida och inse hur många reklamare som enbart har sig själva i tankarna snarare än klienten. kan vara småseg med massa detaljer men helt klart värd att läsa. om jag inte är för trött så tar jag även och sketchar lite inför andra halvan av ad survey klassen. mer om det i onsdags-inlägget.

sen runt midnatt brukar jag faktiskt rulla ner i sängen, skyffla undan alla kläder jag troligtvis slängt ner där under veckan i all hast. sen stänger jag ögonen och om saker och ting är som vanligt somnar jag in till ljudet av grabbarnas knapprande på sina datorer och eventuella ångestskrik.

det är en helt vanlig tisdag, helt olika alla andra tisdagar.

som jag har förstått har jag inte riktigt varit så beskrivande om min vardag på bloggen. snarare så har just mer känslan av vad som hänt fått spela den ledande rollen i det hela. men här följer en ganska in-depth redogörelse av min vardag, en dag i taget. konservativa som vi är i grund o botten ibland så börjar vi med måndag.

måndagar börjar oftast ganska tidigt av att jag väcks av att babe stiger upp ur sängen för att göra sig klar till sin morgonlektion. har jag otur upptäcker jag snabbt att jag har ryggen mot det iskalla röret som går längst väggen, vilket resulterar i ett ganska bryskt uppvaknande. jag spenderar sen de närmaste 15 minuterna med att lite trött men leende se när babe byter om (finfin) samt med försöka få till så mycket vätska som möjligt till min ögon då mina linser oftast verkar ha lekt sahara-öken under kvällen. man kan tänka då att istället för att titta på babe byta om så borde jag bara stänga ögonen och låta dem återfuktas lite …  men nej, det är inte riktigt så det funkar när man befinner sig i den situationen. dumt förslag, du borde veta bättre.

har jag tur så hinner linserna bli helt ok innan babe går till sin lektion vilket resulterar i att jag iaf inte knockar henne med huvudet när hon ska kyssa mig hejdå.

vad som följer sen är att jag oftast sitter själv några timmar här i babes lägenhet. de andra som är vakna springer förbi, oftast med lika tröttna ögon och lika trötta “hej”. dessa småtimmar brukar gå till att försöka få en bra översikt över vad som behöver göras under veckan, kolla mail och uppdatera sig över de bloggar och sidor som man försöker följa regelbundet. ibland får man även ett och annat skypesamtal (heyfarid) från familj. betongbarnen är inte överdrivet bra på distansförhållanden så det blir inte jättemånga samtal från hooden i borås. å andra sidan har gänget aldrig riktigt varit sådana som ringer varandra stup i kvarten och frågar hur allt är.

måndagar brukar kallas renässansmåndager, ibland ångestmåndagar men mest renässansmåndagar. varför kan man undra men har man följt bloggen så vet man att jag sitter en del timmar med näsan (och det är en ordentlig näsa som sagt, sne är den också) i kursböckerna till min renässanskurs. och måndagar är definitivt den dag jag oftast sätter undan till den kursen. jag blir förmodligen 100 % mer kulturellt belevrad än resten av SF under måndagar (med lite skvalpningar in på tisdag förmiddag).

runt 11 slutar babe sin första klass för dagen och kommer oftast hem, om inte jag möter upp henne eftersom solen skiner och båda vill vara ute. då blir det en liten paus mellan poussins landskap och rembrandts skisser, vilket är väldigt tacksamt. vi pratar om hennes lektion, andra tankar och försvinner bort för en stund. 12 försvinner hon dock bort igen på lektion och här brukar oftast 2 scenarior ustpela sig. antingen så åker jag hem och pluggar ett antal timmar eller så stannar jag kvar i tjejernas lägenhet och pluggar i ett antal timmar. living the life pretty much, damn right. för det mesta föredrar jag att åka hem, då flickornas lägenhet (trots storleken) sitter inne med en ganska påtaglig känsla av … ångest, ja det tror jag är det rätta ordet. luften är mer kompakt där av ngn anledning, tystnaden mer bitande när jag befinner mig där utan cim. det är svårt att inte anta att det beror på mig.

på väg hem kanske jag unnar mig en liten billig lunch ute i staden. en korv kanske eller, om man lyxar till det, en enorm burrito på chipotle för ca 6 dollar. ibland blir det bara lemonad, för det värmer hjärtat lika mycket som magen.

efter denna pluggstund, blandat med hulu samt musik som man “bara måste lyssna på för det var så länge sen” så hägrar oftast träning på crunch, vårt prettogym där jag inte får träna pilates för att instruktören liknar vad babe kallar  “megan fox lillasyster”. det roliga är att hon var förstås den första instruktören gymmet ville att jag skulle hälsa på innan de visste att jag och babe var ett par. vi både gissar på att hon är en betydande anledning till varför många killar skrivit upp sig på stället. nåja, ett svettigt pass eller en runda bland maskinerna på golvet får tiden att snabbt flyga fram och släppa ångesten man eventuellt har fött mellan raderna om machiavelli och rousseau.

till största delen bär det hemmåt babe återigen på kvällen efter träningen, hon har tidiga lektioner även på tisdagar så det passar bäst att vi sover hos henne i och med avståndet till skolan. efter att kört slut på våra ögon genom att intensivt stirra på datorskärmen i några timmar så tar vi och slutligen lägger oss. tacksamt nog är mina linser bra vid där här laget så jag smygtittar på när hon klär av sig. sen kysser jag henne och viskar “jag älskar dig” när hon krypit ner hos mig.

det är en helt vanlig måndag, helt olik alla andra måndagar.

ok, tilt-shift fotografi verkar ha blivit lite av ett mode-ord just nu. tyvärr är objektiven svindyra och tok för ofta används det på bilder som egentligen utvecklas ngt alls utav blurrigheten och den fejkade vinkeln. MEN … för er som vet hur man hanterar sånt här och inte orkar fnula runt i photoshop så finns tiltshiftmaker, lätt o smidigt på nätet.

ganska simpel men den gör ett inte helt dåligt jobb faktiskt. jag tycker dock inte om att det inte går att göra snedvridna tiltshiftbilder … bara raka. men men … det är därför photoshop finns.

gårdagen med fest för V´s födelsdag var riktigt lyckat. massa god mat, bra musik till största delen och ett av de mer inspirerande efterfester jag har haft på väldigt länge. alltså, faktiskt inspirerande och rörande. jag orkar inte skriva om hela kvällen, och helt ärlig tror jag cim kommer göra det bättre, men det var vackert att se nya vägar öppna sig i ens liv. det var vackert att se hur mycket mer det finns runt omkring oss att ta in.

nåja, fuck it. allt ordnar sig i slutändan. på ett eller annat sätt.

Lovar du att vara ärlig? Of course
Du heter: Farid
Smeknamn: Farre är nog det vanligaste, blatten ibland. Farrelito har man ju hört. Farrebarre några enstaka ggr. 
Låt som när du är ledsen sörjer till? Uhmm … Bon Iver gör mig både glad och ledsen faktiskt. Inspirerad mest faktiskt.
Beroende av: babe, musik, ord och visuella frestelser.
Vem behöver du mest just nu: en fantastiskt snäll sockermamma som överlåter några miljoner till mig bara sådär. Och babe som masserar min rygg medan jag skrattar skurk-elakt åt mitt feta bankkonto
Vad tror folk om dig? Att jag är snäll och inte blir arg.
Stämmer det? Jo jag är nog snäll. Nej, jag kan bli arg men stubinen är lång.
Vad får du oftast komplimanger för? Som liten, mitt hår. Numera vet jag nog inte, mina ögon kanske.
Vad säger du för att imponera på någon?  De är mest imponerade över det faktum att jag kan prata ordentlig svenska.
Hur imponerar man på dig? intelligens, bra humor och självständighet.
Brukar du skratta för dig själv? Ja, mest för att jag inte fattar vart vissa tankar kommer ifrån.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?  för långt, men den är från Jonathan och han avslutar med ”/beermeister”
Var bor du? San Francisco just nu, Stockholm/Borås annars.
Trivs du där: som fan
Äger du några converse: Nej faktiskt inte.  Har ett par vans dock som lite liknar converse.
Sprit, cider, vin eller öl: Aldrig öl, bara cider, vin och sprit.
Brukar du bli för full: Inte särskilt ofta tror jag. I så fall får ni nog fråga babe.
Vad har du för mobiloperatör: Comviq
Är du allergisk mot något: Ignoranta idioter
Har du haft sex idag:.  Mm-hmm
Nästa mål i ditt liv: för sommaren, get a job. För resten, bli världens bästa kreatör.
Hur svarar du i mobilen: Ja det är Farid.
Vem ringde du senast? Babe
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Ngt om att jag skulle skynda mig för dörren till lägenheten var låst och hon ville inte frysa.
Antal timmar sömn inatt: lade mig runt 5-6 tror jag, steg upp kvart över 12
Sov du ensam: nej inte direkt.
Brukar du komma i tid: Oftast.
När mår du bra: Överallt så länge jag är där jag verkligen vill vara, med dem som verkligen betyder ngt för mig
När blev du fotad senast: för ngra minuter sedan på bussen
Hur känner du dig nu: soft luffar-het
Vanligaste färg på dina kläder: tycker jag har ganska bra blandning, förut hade jag väldigt mycket grått och svart.
Vad tycker du om fötter: de är ganska lustiga eller hur?
Vad saknar du: pengar,  ny kamera, jobb och vältränad kropp, men lika glad är jag för det ☺
Hade du en bra kväll igår: mycket, födelsedagskalas och nyfunna vänner värmer.
Favoritdryck på morgonen: Förmodligen vatten, ibland mjölk. Om jag har råd blir det trader joe-yoghurt
Rakar du benen: Nej, som den iranier jag är hade det varit lönlöst.
När brukar du oftast gå och lägga dig: oftast efter midnatt, om inte babe ”tvingar” ner mig tidigare. Hon har oftast rätt angående tillräckligt mycket sömn.
Är du blyg? Nej inte direkt, men jag tror jag uppfattas blyg.
Sysslar du med någon idrott:  Inte just nu men fotboll är sjukt kul, simtävlade i över 15 år. Knäskadan har satt stopp för idrott den senaste tiden, men gymmet blir det ändå en del.
Vill du hellre ha mail än brev: beror på vad som skickas antar jag. Ett riktigt brev är trots allt väldigt kul att få från tillfälle till tillfälle.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Vill gärna tro det, men vet inte om ett ögonkast kan vara så djup. Attraktion absolut. Tillhör cynismens skadeoffer.
Har du spytt offentligt: jo det har nog hänt ett par ggr.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: tror jag härmar Emil här och säger få gratis drinkar i baren och krossa kill-hjärtan till höger och vänster.  Just nu kommer jag inte på ngt vettigare.
Är du nöjd med ditt liv: absolut, men ordet ”nöjd” är bara startgropen.
Är du bortskämd: hoppas jag inte. Nä det tror jag inte. Jag har nog aldrig haft svårt att få det jag behöver men mamma och pappa har alltid lärt mig vara tacksam för det jag har.
Vad gör du i morgon: pluggar förmodligen. Konsthistoria.
Vad är det värsta du vet? Jag gillar inte rödlök alltså, väldigt sällan det går ner smidigt. Öl är ingen höjdare heller. Folk som låter sina egna problem gå ut över andra utan anledning.  Att ngn bajsar på ens skor är ju aldrig trevligt heller.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? För mycket tydligen om jag ska se efter den ekonomiska planen jag hade för SF
Vad behöver du just nu? Kyssar från babe, mina bröder och familjs närvaro samt pengar.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Kommer inte på ngn just nu
Vad längtar du till? Sommaren i sthml.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Utan tvekan, det är det som får mig att lättare förstå vilka vänskap som inte är ärliga.
Vad använder du för shampoo? Head and shoulders, men jag är nyfiken på varför de tvunget vill att man ska tvätta sina axlar.
Vad är det finaste du fått? Babe ritade en t-shirt för mig, det var hemskt fint. Och hon kysser mig varje dag, ännu finare. Annars är det nog ngt eller minnena mina vänner och familj gett mig.
En speciell dag du minns: sommarroadtrippar har tusen speciella dagar, men en dag jag verkligen tyckte om var när jag somnade på balkongen min lägenhet i borås hade. Det var sommarljumt, the national spelade i bakgrunden och jag läste safran foer innan jag somnade in. Vaknade några timmar senare och kände mig så fruktansvärt utvilad och klar i huvudet.
Hur gammal är du: 26 år … still going strong.
Tycker du om någon just nu: yes
Om fem månader: absolut.
Du samlar på: inget speciellt egentligen … kanske bilder och ord. Ett tag även quarters med de olika delstaterna i usa men blev töntförklarad så det la vi ner
Gröna eller röda äpplen: jag är surhetsskadad sen mamma gav mig saltade citronskivor som liten bebis så lätt gröna.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: babe eller mina närmaste vänner. Jag har inte så många jag kan och vill prata om sådant om. Mamma ibland.
Gillar du golf: Inte att titta på, att slå på den lille bollen är desto roligare.
Vilken tid gick du upp idag: kvart över 12 typ tror jag
Har du sovit i din egna säng inatt: yeah
Har du strumpor på dig nu: ja, svartlila randiga
Vad ska du göra ikväll: Ska med Jonathan och hans kompis till stor konstuställning.
Är det okej att gråta: om du vill så … absolut.
När grät du senast: för någon månad sedan då allt verkligen höll på att falla isär.
Laddar du ner musik och film från Internet: har hänt. Men hulu, spotify och pandora har definitivt minskat dem aktiviteterna
Vad skulle du göra om du vann en miljon: ge dem till AAU förmodligen.
Bär du glasögon eller linser:  Både och.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder:  nej inte direkt. Dock, av ngn anledning dras min smak oftast till plagg som kostar lite. Ibland har jag dock tur. Men viktigt är det absolut inte.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: runt 10 kanske, 10 till 11.
Har du piercing: naj.
Tatuering? Yes, och fler kommer det bli nu när Jonathan ska bli lärling.
Vill du gifta dig: jag känner inget behov för att gifta mig för att visa min kärlek. Visst det kan vara en anledning till en hejdundrandes fest där man samlar folket man älskar mest och bjuder dem på ett roligt minne. Men för många gifter sig för fel anledningar. Farmor o mormor vill nog dock att det ska bli giftermål snart.
Vill du ha barn:  helt ärligt, ja. en dag vore det nog vackert.
Solar du ofta:  Aldrig medvetet för att bli brun, men jag älskar känslan av sol mot kroppen
Är du bra på att laga mat:  bättre än vad babe tror iaf ☺
Gillar du att dansa: yeeeeeees
Är du flygrädd: pirrar skönt i magen.
Hur vig är du: ahem … jag har varit vigare än vad jag är nu. Men det tränar vi på.
Vad dricker du helst när du är törstig: förut var jag läskberoende, men nu är det mest vatten. Ibland lemonad när suget är för stort.
Vilken är din favoritglass: sandwich är jävligt gott, päronsplit när man vill vara enkel, solero när man bjuder sig själv på lite extra.
Tror du på ett liv efter döden: ingen aning. Hoppas det är ett roligt i så fall
Tycker du om sushi: det är gott ja
Vad äter du helst när du ser på film: godis förmodligen, chirredirre-kvällarna i borås har satt sina spår.
Bor dina föräldrar tillsammans: Ja
Har du tandläkarskräck: nej, inte för själva tandläkaren, snarare för räkningen efteråt …. zing!
Är du morgon- eller kvällsmänniska: båda tror jag, men jag har en ful ovana att vara uppe för länge och tänka för mycket.
Vilken ögonfärg har du: ko-brunt.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: tror inte det. Inte medan jag fortfarnde har gråtit iaf.
Biter du på naglarna: nej
Röker du: feströkte innan men nu röker jag inte för för babes skull. Och lite min egen skull.
Hur ofta tränar/motionerar du: 3-4 ggr i veckan här i SF
Senaste låt du hörde: adrian lux – strawberry … låten förföljde mig från gårdagens fest.
Vad gör du på helgerna: driver omkring, kysser babe, läser, ritar, skriver, lyssnar på musik, dricker …. Lever livet med det lilla jag har.

omtumlande har de senaste dagarna varit. verkligen. in fact, hela veckan har varit omtumlande. formodligen till stor del pga cims spring show-arbete. igar blev det till och med en heldag pa fedex kinkos haha. hoppas det drojar innan jag far inandas tonervatska under lika langt sammanhangande tid igen. fran tidig morgon till runt kvart i 8 var vi frekventa besokare i det kontoret. god damn.

det slutade med att vi fick kommentaren “you love us so much you don’t want to leave huh?”. jag tyckte verkligen om det hela. det var vackert att se babes tankar och visioner som hon enbart haft pa datorn under all denna tid ta form. att hon kanner sig tom nu ar forstaeligt, det skulle jag ocksa gora. du har precis forlost ett ordentligt idé-barn och klippt av navelstrangen. jag ar javligt stolt over dig.

nar vi kom hem sen pa kvallen packade jag upp min dator och paborjade min midterm i digital graphics, vilket gick forvanantsvart snabbt. samtliga uppgifter lostes pa dryga 3-4 timmar. jag antar att trotta hjarnor har lattare for designa och svara fragor. a andra sidan vet vissa av er vad mr altmann tyckte om min design pa berghs sa det aterstar att se vad som hander i klassrummet idag. kul ska det bli iaf. babe stallde upp som moralisk stod och stannade uppe med mig (tack!). nar jag var klar med allt sa lag hon dock utslagen pa soffan, vilket ar forstaeligt med tanke pa den dagen hon hade haft. lite rund om fotterna pga av trotthet rullade hon sen i sovrummet nar jag smavackte henne och vi fick ngra timmars somn till slut.

idag fyller V ar. tanken ar att det ska bjudas pa lite kalas hemma hos oss, lite tapas och lite dricka lar det nog bli sen ikvall. pojken har anda blivit lite stor nu. har dock lektion mitt under dagen sa jag rullar hem efter 3 ngngng och borjar forbereda. ska bli kul iaf, just nu kanns en drink i handen som en valdigt efterlangtad kansla.

so yeah, i looked up my name in the urban dictionary and this is what i found.

—————————————————————————————

1.     Farid

a callsign in malay use for an extraordinary human who exceed the limit of normal human and also mostly consist of freaks. Usually it refers to superhero and sometimes refers to freak

hey, thats guy is a farid, he’s damn cool but still hes a farid. Better stay away from farid

farid boredom is killing me, we need farid to help solve this trouble

2.     Farid

1) One being extremely sexy.
2) Very attractive person.
3) God Mode.

Holy hell that guy is such a FARID, I mean look how sexy he is.

Daayyymmm look at Farid, hes hawt as hell.

3.     farid

An ugly persian guy who likes being called perducci

look at farid! he is so ugly


4.     Farid        

Name given to the distance before the islamic holiday of Ead.

Shiiiiiiiiit, we still got farid till we can roast that goat.
—————————————————————————————

so yeah, all in all it’s positive. except number 3, which according to the site was written by the “albane”. typical player haters, those albanians. number 4 is just weird.